Kollade nyss på lördagsfilmen. Rätt bra, lite långtråkig bara...
Ja vad ska man säga om dagens tävling...
Gick upp vid åtta. Hjälpte mamma att ta ut hästarna och Casper fick gå ut i en mindre hage. Gick och tog in han kl 11. Borstade och tvättade han lite smått med ljummet vatten. Packade sakerna (ligger fortfarande i bilen kom jag på)
Åkte kl tio i ett. Kom till tävlingsbanan 5 över ett. Hade redan börjat så fick lite smått panik. Gick upp på läktaren fort och lärde mig banan lite hastigt medan mamma tog hand om Casper. när vi var klara så var de bara vips in ridhuset och värma upp. Några andra startade före mig. Men jag kände på en gång att detta inte skulle gå så jätte bra. Tyglarna tog i mot av martingallen och allt var bara fel. Jag blev hård i handen och kunde inte sitta ner. Sen när starten gick så bar de iväg som bara den! Han låg ner i kurvorna. Körde gamla taktiken att bara sitta kvar och krammla mig fast. Han låg ner i svängarna och taxerade som en blind åsna. Hoppade för tidigt och gjorde helikopterskutt ( dock klarade jag de hyfsat) Fick min rosett (var ju felfri)
Men var inte ett dugg nöjd. Skrittade han ett bra tag sedan gick jag med mina vänner och red fram i den lagom blöta paddocken. Skulle trava men plötsligt fick han fnatt och bara gick över till galopp. Jag fick inte tag i han (jvla martingall) Runt, runt, runt flera varv till jag fick stopp på han. Kompisarna var en aning chockade. Just när vi skulle in i ridhuset så tänkte jag: ska jag inte ta av martingallen men just då sa hon massa skare så glömde tanken. Just när jag hade landat till efter ett hinder så stod någon ivägen för spåret (rätt korkat om du frågar mig) Precis bredvid ett hinder oxå! eftersom jag hade tappat han och han skenade åter igen så skrek jag som en tok! AKTA!!! Fy fasiken reagerade inte ens -.- Casper hittade en lucka och skuttade till. så de var precis Efter som jag har vana att skriva svordomar när jag är rädd så skrek jag : Ibland hatar jag dig din ***** häst. Fick lite skäll. Och jag menade det inte såklart! ( min häst är fortfarande bäst) Alla ryttare gick in i mitten medans jag körde på varv efter varv. Eftersom jag var i panik läge så skrek jag som bara den! ( lite smått konstiga ord)Casper brydde sig inte dyft. Ridläraren sa åt mig att ta tag i han och ställa in han mot väggen men martingallen tog i mot. Plötsligt så bara kände jag att jag tappade greppet ifrån hans rygg och då gled sadeln! ( hade glömt padden) lag slängde mig åt sidan och sadeln fick balans igen men de betydde ju att jag inte kunde ställa han mot väggen -.- så kanske efter 3 panik fyllde sekunder så steg mamma in och bara sa: CASPER STANNA!
och vet i vad han tvär stannade vid mamma och typ bara: ville du något?
Strök mig ifrån den klassen...
Film kommer imorgon ;-)
Btw: har bestämt mig för att inte hoppa med martingall.
Vad som händer , vad dom än säger så är de alltid vi två. Du kan lita på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar