Jag kan väl säga att jag har kämpat HÅRT med min underbara häst Casper!
Ibland är de ju så att han inte är underbar utan bara päst och pina. Men man har ju sina stunder!
När jag var och kollade på han var han het, vi skenade runt ridhuset några varv men imellan de så var de underbart han följde mig för minsta rörelser hoppade stort över hindren! Han var magisk! i början hemma hos mig så var han snäll och go, kom i hagen och var lagom pigg. Men sen när vi väl lärde känna varandra så började problemen komma. Han ville INTE bli fångad i hagen. Han gick inte på transporten och han stack med mig jämt och ständigt! men ne jag ville inte ge upp som med Cnut! Jag fortsatte, visa dagar kom jag hem bölande visa dagar glad som bara den! vi skenade mest på hoppbanorna men dressyr gick rättså bra. PÅ hoppbanan i början gjorde han ingenting! hoppade och mest bara sprang. MIN taktik var att hålla mig fast och klara de så gott de går.
PÅ en hoppkurs på påsklovet så började han fatta att jag bara hängde med så han bara gjorde problem!
Han vägrade (jag flög av 2 gånger) han skenade på mot hindrena, kastade sig bort ifrån bommarna. Jag sket i hoppningen ett tag och bara satsade på dressyren och markarbete! Ni skulle bara se hur det såg ut! bedrövligt men jag gav inte upp!
Jag kämpade och kämpade. Visst gick de bra ibland men ibland inte (för de mest inte) Jag tävlade min första tävling och allt var fel! Jag hade inga ridhandskar och alldeles för långa läder! Carina stod mest och skrek på mig att kör in han i väggen. Men vi vann!
Sommaren kom och jag skulle på ridläger. Casper var över pigg på det nya stället och dom första dagarna skenade han runt runt och runt. Jag fick bara problem de ridägret. Inte blev de bättre när jag blev osams med tjejerna på ridlägret (mitt sura humör efter ridningen gick över på dom) jag var inte omtyckt kan jag väl säga. Men hur kul är det att höra att man ser ut som en 10 åring sen tjabbar dom om att jag inte rider min häst bra! =/
Sen på sen sommaren innan skolan gick de jätte bra men vi undrade faktiskt vrf, han var ju nästan lat. Vi skickade hit en massör och de visade sig att han har ont i ryggen. flera veckors vila fick han. Sedan var han jätte snäll och fin! men hösten kom och han slutade de vara snäll. Han trilskades och hade sig. Men dressyren var ju gudomlig! Han var jätte snäll då och jag vet inte vad! Långasjö tävlingen kom och han skötte sig som en dressyrponny på framridningen. Rundan blev lugn och fin (satsade på nolla) Snacka om att jag var lycklig efter åt. Sen tog skolan över och jag kunde inte rida lika mkt. Hoppade över dagar och han blev överpigg fick inge kontroll på han alls. Torsås ryttare tävlingen kom och jag bara skäms... FY VAD JAG HATADE DEN RUNDAN! flyg och fläng och alla trodde nog att jag bara har ridit ett tag. Jag red han mkt sen efter torsås! Men sen kom den bästa rundan någonsin! PÅ LB såklart! han flög över hindrena och allt var bara så perfekt! Men han har vila nu då vi kan tro att han har ont. Men vi börjar långsamt igen. Nu är jag bara med han och borstar och myser! vi ska lyckas! Jag ger inte upp med den ponnyn! Han är ju ändå min bästa vän!
Första ridlektionen...
Men nu har jag ju bara suttit och klagat men ni ska veta hur lycklig jag e ändå! jag har blivit så mkt bättre i ridningen sen jag fick den ponnyn! alla videos går i ordning och kolla hur bra de går nu!
Divina flaxar ju väldigt mkt med benen (ststa videon)
så ursäkta om de ser konstigt ut. Men jag stör henne inte! utan har långa tyglar och är lätt på rumpan!
Men tänk några negativa tankar på din ridningen sedan går över till de lyckliga så inser du att de finns mer lyckligt än tråkit :)
de gjorde jag iaf!
(damp video som hamnar på sidan!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar