Men då hängde jag med henne och mamma fick åka till stallet.
Vi flyttade till ett annat stall. ( då de stallet hade en alldeles för liten hage)
Tyvärr var de ett sto där och eftersom båda mina hästar var små hingstar så bråkade dom. De gick inte rida då Habben var halt elr hade ont någonstans. Sedan hade jag börjat på Torsås ryttare. Men gud vad jag kände mig överlägsen. Jag kunde saker dom inte kunde. Hästarna var inte jätte duktiga och ridläraren lät oss bara trav runt lite ta någon galopp. lärde mig ingenting! Vi bytte stall igen och Chivas kastrerades. Mamma tyckte de var dax för ny häst. Om jag ska vara ärlig hade inte tänkt på de så mkt. Men vi började söka. Hittade senare den perfekta. NU hade mamma och jag förmågan att skaffa problemhästar som typ bara ställde till de. När jag var där och provred var han jätte snäll. Men när han kom så var han stirrig och nervös. Jag red han i mammas gamla dressyrsadel. Han skuttade till vid varje sak. och jag försökte träna och träna men icke sa nicke. Han bara kastade upp huvudet och sket fullständigt i mig. Jag hade glömt allt och lite till när jag satt på den hästen. Paniken kom fram och intresset försvann för han. Jag bytte ridskola till Udden och jag älskade den ridskola vid första ridlektionen. Men Cnut problemet fortsatte. Ibland gick de bra ibland inte...
Men jag visste att han hade talang. Han var jätte duktig men de var inte mig han skulle gå vidare med.
Jag sa inget till mamma men hon märkte ju lite när jag ljög att jag hade ridit han. Sen en hemsk dag då vi skulle bort men jag ville ha gott samvete innan jag åkte. så jag skulle hämta Cnut för en ridtur. Han var på bus humör så jag tog på mig hjälmen innan jag gick in. Han kollade på mig med busig blick och jag skulle just sträcka mig efter han då han vände baken åt mig och sköt iväg hovarna. Jag kände en hård smäll mot ansiktet. innan allt blev svart. Jag vaknade av att jag skrek som bara den. Jag ställde mig upp och kände en står boll som då var min kind. Jag vet inte hur länge jag låg avsvimmad, men kinden var sig inte lik iaf. jag kom in och mamma blev alldeles förskräckt. Jag satt mig ner ett tag och somnade. När jag vaknade gick jag till spegeln. och hela mitt ansikte var i konstiga färger. Kinden var större en en tennisboll. Jag fick stå ut med en hjärnskakning och en liten inre blödning i kinden.
Haha en mongobild men nu ser ni att min kind är alldeles grön de var efter en månad.
Jag har minnet att jag inte kan le ordentligt och jag har en smilgrop xd
Jag började sedan inse att jag var rädd för Cnut. PÅ vintern sedan fanns de en clinick som jag skulle va med i med Cnut. Han kontrade som vanligt med transporten. Men när vi kom dit kände jag direkt att ridläraren inte gillade mig elr Cnut. Cnut var nervös och vi fick låna en box där undertiden. När jag red min lektion för henne så Var Cnut otrolig jobbig. Han kastade med huvudet och bara ställde till de. Jag satt och visste ingenting på grund av att han gjorde mig nervös.
Efter lektionen så kom Läraren och sa " gör dig av med hästen, de syns att du inte trivs och du har en talang och slösa den inte på något som du inte klarar." Jag bestämde mig precis då. Mamma pratade med Läraren då jag bara ville hem. (var så ledsen) Mamma sa NEJ "hon får ha kvar hästen". Mamma förstod att jag ville hem så vi började packa. och sedan var de Cnut kvar. Vi stod och lastade ett tag. Någon sa något till mig och jag vände ryggen åt. Just då hörde jag en smäll och ett skrik. Mamma låg på marken och grät. Cnut hade sparkat mamma hårt på benet. Efter tre timmar åkte vi med mamma till lasarettet. Mamma har fortfarande jätte ont i benet. Men mamma gick med på att lämna tillbaka Cnut nu. Men innan allt hände hade mamma sökt häst ett tag och vi hade hittat en. Mykene!
en veckan innan Cnut skulle åka så fick vi hem henne.
Hon var såå vacker. När jag var i skolan så skulle mamma släppa ut henne i hagen. Hon skenade iväg...
Oturen kom och hon blev påkörd av en minilastbil. Jag var i skolan och ville hem direkt då jag såg smset.
Fick de och oj vad vi var ledsna. Grät och grät. But the show most go on.
Cnut åkte och jag var krossad. En död häst och nu en som lämnade mig.
Var utan häst ett tag men saknade de. Och efter massa misslyckandes så ville jag ge ridningen en ny chans...
De var då jag såg Casper långt bak på hastnet...
Fortsättning följer
Blev lite hastigt men de är de bästa jag kan göra nu när jag är förkyld och trött x)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar